Historien bakom maskeringsduken

Det är alltid ett riskmoment när ett flertal skyttar jagar tillsammans.

För att jakten skall kunna bedrivas på ett säkert sätt, gäller det att alla deltagare under jakten är medvetna om ev förbjudna skjutvinklar, kan bedöma avstånd och vet exakt var man har varandra även i skymda lägen. Är det sedan ett flertal gästjägare inblandade som inte har lokal markkännedom, ökar säkerhetskravet ytterligare.

Just dessa förutsättningar hade man under dovhjortsjakterna på Kinnekulle och vi blev tillfrågade om vi kunde ta fram ett förslag på en lämpligt produkt som ökade säkerheten för skyttarna i jakttornen.

Oftast är jakttorn antingen maskerade så man knappt ser dem själv eller så finns ingen maskering alls.

Men det uppstår ofta en risk, när man ska placera exempelvis flera passkyttar på ett delvis uppvuxet hygge och tornen smälter in i växtligheten och personerna som skall placeras i jakttornen inte har några signalfärgade kläder. Både som jaktledare och skytt är man då alltid nervös att någon jaktgäst blir för ivrig och glömmer av sin passgranne. Oavsett om man jagar älg, kronhjort, dovhjort, rådjur eller vildsvin är problemet detsamma: Hur ska man få hundförare, passkyttar och drevkarlar att se varandra?

Lösning på problemet är att vi nu maskerar våra jakttorn med en signalfärgad maskeringsduk i stället för maskeringsnät eller presenning!

På så sätt blir det enkelt för gästjägarna att hitta sitt utdelade torn, det blir också enkelt att se var man har omgivande torn och passgrannar, samtidigt som drevkarlar och hundförare också ser exakt var skyttarna sitter.